hannavafan

calle sover. som alltid. han brukar vakna till varje gång jag kommer in i hans rum. då tittar han på mig som jag är dum i huvudet, sen somnar han om. han är gull. skönt med barn som inte skriker och är sura. calle är perfket. äter och sover och dricker. min calle.

snart är det tisdag. jag ska ha kalmarklänning, pumps, stjärnor och vitt. sen massa lucky och rödvin. så är det perfekt. sen är det ju bara ett stort plus att dom ska spela också. debaser har en viss påverkan på mig. varje gång jag varit där så är det nått annorlunda eller nått utöver det vanliga som hänt/händer. nu vet jag att det är jag som kommer ställa till med nått utöver det vanliga, jag ska hämnas på två personer. två stycken som kommer ångra att dom öppnade sina fula munnar förra året och slängde en massa skit, rakt i ansiktet på mig. det kommer dom bittert att få ångra på tisdag. jag må se snäll ut, men bakom mitt leende och änglavingar, döljer sig svansen och hornen. få har sätt mig arg, ingen har sett mig förbannad. kanske någon får skåda det på tisdag. god knows, som björn dixgård brukar säga.