hannavafan

känns som allt är tillbaka för tio årsedan, då alla sa till jenny, "men jenny vad smmal du är!, men kerstin vad smal du är!"
och när dom tittade på mej, så tittade dom bort, och började prata med den bredvid. känns som att allt är påväg till den tiden, då allt jag gjorde blev fel, var fel, på fel sätt, alla tyckte det var fel, osv. allt känns bara tatt, äckelskit tatt lix. jag har inte lust med ett endaste dugg! jag ville inte flytta hem, men blev så illa tvungen, och nu är jag här,fan jag villl inte, mmer inte klara detta. faan! fan också, faan oxå!!!

mattillåtet är verkligen en beskrivade bra bok, men jag blir arg på den oxå, går inte att förklara. jag vill inte mer orkar inte, ge mig ett, eller flera flumpiller, och tre liter vodka och en flaska gin, så är allt över. hoppas jag.

slut.