hannavafan

Jag släppte bedövad den enda famn,
som skulle hållit mig bunden.
Jag följde en häxdans av andra namn.
Ditt namn blev den heliga stunden.

I långa kvävande nätter och dar
med allt det fördömda vaket
kom minnet av dig, och luften blev klar
och livet högre i taket.