hannavafan

Nu kom jag att tänka på när vi var mindre.
jag har inte många minnen, men ett kommer finnas alltid, och ett har jag sett på film.
Jag hade byggt ett torn med klossar/dupplo som jag var så stolt över, mamma filmade när jag byggde, så kom Jenny in i rummet och jag skulle hämta något i köket, och jag sa flera ggr. till henne att hon inte fick välta tornet. jag stod kvar jätte länge i dörröppningen och tittade så hon inte rasade det, sen när jag gick så såg man hur Jenny drog elaka-leendet på läpparna och välte mitt torn, så hörde man från köket hur jag började gråta och Jenny skrattade.
Minns inte hur gammla vi var, men jag kanske var två tre år och Jenny ett par år äldre.

en annan gång var när mamma,pappa,Jenny och jag varit och ätit hos farmor, så började vi bråka i bilen och skrika åt varandra, jag puttade till Jenny och drog henne i håret och då gör hon lika tillbaka, men hon drar av en stor hårtuss från mig. det första jag kände var ensamhet. mamma och pappa sa inte ett ord, och Jenny satt där som inget hänt, och Jag grät. Ibland undrar jag hur man tänker.

Jag har gjort mkt dumt själv. om jag skulle skriva allt här och någon polis skulle läsa, så skulle jag bli inburad.
är inte så oskyldig som jag ser ut.

Men det här med familjen. det är den enda familj man har, min enda pappa är död. jag tänker på honom varje dag, och känner stor skuld. han räddade mig från lågorna. han hjälpte mig med massa annat. men han mådde inte bra själv. nu börjar jag gråta. fan oxå. Kan man inte få spola tillbaka tiden.
Jag vill ha dig tillbaka ÄLSKADE PAPPA<3





JAG ÄLSKAR DIG PAPPA