hannavafan

Allt är mitt fel.
Huset brann ner.
Pappa dog.
Allt är mitt fel.

I tisdags körde mamma mig till gylle,
alltså typ något "snack, för dom som mår dåligt."

Jag sa till mamma när vi satt och väntade;
"Jag vill gå själv, du kan vänta här,
om hon/han ser dryg/jobbig ut tänker jag ta av mig glasögona,
så jag slipper se han/hon."
Så kom det en gammal gubbe gåendes,
jag tänkte "snälla inte han".
såklart var det han.

Jag kände att jag fick ingenting utav samtalet,
han satt där och frågade samma frågor som andra frågat.


P: hehe, du ser ju välnärd ut, varför säger folk du är sjuk.
H:...?..va?
P:ajag kan ju inte sånt här men, mår du dåligt. eller?,
Jag har ju hört talas om ätstörningar.

Längre tänker inte jag diskutera.
Jag går aldrig dit igen.
inte till han iaf.
han sa så mkt dumma och konstiga grejer, så jag blev så ledsen.
just det där att jag såg välnärd ut.
jag var på väg att slå till honom. vem säger välnärd nu förtiden?!!

Jag ville bara slå till honom. detta visar ju att jag måste gå ner mer i vikt för att få hjälp.

Han visste ingenting om ätstörningar.
Jag vill bara gråta.
minns när jenny och jag badade i damsjön.
det var så underbart trevligt och mysigt.

försökte förklara det för han, men han fattade inget.
Nu är jag trött på detta.
Mamma tom skrattade när jag berättade.
Men jag ska få en ny tid, en remis, till en som kan.
"Gubben" lovade mig det.