hannavafan

tredje världskriget har nyss varit här.
mamma var så arg! jag blev nästan rädd,
jag blev ledsen oxå. jag sprang bort till granntanten och grät ut.
vi satt och pratade jättelänge. det kändes bra.
sen när jag kom tillbaka, efter nästan 2 timmar, så frågade jag mamma
om hon inte undrade vart jag varit.

"nej, jag bryr mig inte, jag får ju ändå inget svar"
"nej, du är ju vuxen du gör vad du vill"
"jag orkar inte med detta!!! och dej, jag flyttar!"
"jag är ändå så dålig mamma"

hon försöker ju inte ens.
det är lite försent att försöka nu, efter 7 år.
då när hon och sis sa att jag var äcklig och skulle gå och då,
och nu ska dom helt plötsligt bry sig.
känns försent.

så nu känner jag mig lagom glad.
inte.