hannavafan

Jag hittade en bit text från ett längre skriven text, som stämmer in;, ”Vad är det svåraste med att leva med epilepsi?” Patienten behöver inte tänka länge, svaret kommer otvunget. ”Att tappa minnet. Tröttheten. Att komma efter på jobbet på grund av anfallen. Rädslan för att jag kan dö under nästa anfall. Och så klart att veta att jag dödar min kropp med medicinerna samtidigt som jag behöver dem för att överleva.” Beskrivning ovan låter kanske dramatisk, som ett värsta scenario för en patient som målar fan på väggen. Men faktum är att denna patients farhågor ganska väl beskriver hur det kan vara att leva med en obotlig epilepsisjukdom. En sjukdom som i många fall bara syns i de stunder som personen har ett anfall, men som påverkar samma person i värsta fall under dygnets alla timmar. Text: HANNA LJUNG