hannavafan

Tio år har gått sedan Kristian lämnade placet här o drog till Nangijala. Jag minns faktiskt inte dom åren, hade en av mina otroligt svarta o svåra åren då, men jag minns sommaren då vi hängde ett tag., det var , ja alltså jag fattade jävligt mkt och tyckte det var kul, men på dej verkade det som om jag var någon liten brud du skulle lära upp, och daltade med mig när du trodde jag inte fattade vad kärlek var, vad relationer vad, vad ”kul någon månad” var osv., jag fattade allt det, hela tiden, så samtidigt var det på nått sätt kul och gulligt hur du skulle förklara allt det där för mig, men som du ville och som du inte trodde jag ville, ha kul en månad, var det faktiskt exakt det jag var ute efter, precis som du, så lite, haha, där fick du! Men det var lite mysigt ändå. Du var en så fantastisk musiker och skrev så bra, är så glad och tacksam och så glad(igen) att jag var på alla era konserter i Sverige o Tyskland så fort jag fick chansen. Musiken var och är trots allt det som betydde o betyder mest för mig❤️ faktisk varje gång, o ofta är det, när jag lyssnar på Young and armed, så är det inte sångrösterna jag lyssnar mest på, det är ditt trummspelande, som att det kommer ut text o dikter o ord från ditt spelande. ❤️ Du får hälsa pappa, och Elin, Elin som jag tror du snackar med mycket där ni är nu, båda så älskade och så fantastiska historier, kunnandet, kulturiska osv, hon har nog skvallrat en del för dig om vad hon och jag gjorde på våra äventyr 😉 Det händer att jag ibland går/cyklar under ”våran” bro, och ler för mig själv, fan vad gulligt det var ändå. ☺️