http://youtube.com/watch?v=-uZ0uA5lOQk
http://youtube.com/watch?v=-uZ0uA5lOQk
sånt gillar ;)
sånt gillar ;)
ute och som en ny människa.
jag har blivit som en ny människa. innifrån alltså. det är nått nytt som finns där som aldrig funnits där förut.
jag ska bli frisk. ta mej fan vad jag ska kämpa för att slippa skiten. bulumi, det tysta helvetet. det är verkligen så.
fan vad jag har slösat bort massa bra tid på massa skit. men nu är det slut med det.
hannavafan är ute från äckel psyket. avdelning 93. som en ny människa.
samma dag jag åkte in;
mamma ringde och sa; hanna, nu stjutsar jag in dig till säter, vare sig du vill eller inte.
jag; jaha, ok.
så fick jag sitta där inlåst i ett vitt rum och käka tabletter till höger och vänster och alla zombisar, självmordsbenägna, gamla depprimerade tanter osv. gick runt mig i sin egen lilla värld.
man var verkligen inlåst.
fick inte ens gå ut första dagen "nehej, du hanna. det får du inte, det måste diskuteras med överläkaren."
men gud, jag var väl ingen mentalsjuk person med tvångströja som ville bita alla i ansiktet och fötterna.
jag åt ju inget dom dagarna jag var där, typ en vecka. jag kunde och ville inte. fick ju ingen hjälp av personalen heller "men ta med dig brickan in på rummet då om du tycker det är jobbigt att äta med andra".
men hallåå darin! då kunde jag ju lika gärna spolat ner allt i toaletten eller spytt upp det. nej tack, så det blev kaffe och te, dom dagarna.
sen sista dagen jag var där så var det som om nått nytt kom i mig "faan hanna! du ska fanemej klara detta själv. du är ju bäst och fett envis när du vet vad du vill!"
så äntligen blev jag utskriven och utsläppt i det fria.
så nu har jag avnjutit många goda sushi och vin kvällar med många snygga och bra vänner, syster, mamma, mormor osv. ok, jag äter knappt hälften, men jag behåller det och det känns bra.
så det är ju ett bra bit påväg. men jag vet ju att rom byggdes inte på en dag, så en dag i taget.
har haft någon motgång, men det är bara att ta nya tag.
jag behöver all världens stöd från alla håll och kanter jag kan få. så gärna massa pepp från alla.
ett väldigt speciellt tack till min mamma och syster som äntligen insett att om dom vill att jag ska fylla 22 så får dom skärpa sig. fast jag fick ju skrika det rakt i ansiktet på dom. men endå då.
och HannabolaBaby. min andra hälft. du är bäst. älskar dig å mycket. <3<3
massa massa kärlek och pussar till alla som ställt upp, speciellt till dig, och dig och dig.
Men är lite besviken på dig.
över und out.
jag ska bli frisk. ta mej fan vad jag ska kämpa för att slippa skiten. bulumi, det tysta helvetet. det är verkligen så.
fan vad jag har slösat bort massa bra tid på massa skit. men nu är det slut med det.
hannavafan är ute från äckel psyket. avdelning 93. som en ny människa.
samma dag jag åkte in;
mamma ringde och sa; hanna, nu stjutsar jag in dig till säter, vare sig du vill eller inte.
jag; jaha, ok.
så fick jag sitta där inlåst i ett vitt rum och käka tabletter till höger och vänster och alla zombisar, självmordsbenägna, gamla depprimerade tanter osv. gick runt mig i sin egen lilla värld.
man var verkligen inlåst.
fick inte ens gå ut första dagen "nehej, du hanna. det får du inte, det måste diskuteras med överläkaren."
men gud, jag var väl ingen mentalsjuk person med tvångströja som ville bita alla i ansiktet och fötterna.
jag åt ju inget dom dagarna jag var där, typ en vecka. jag kunde och ville inte. fick ju ingen hjälp av personalen heller "men ta med dig brickan in på rummet då om du tycker det är jobbigt att äta med andra".
men hallåå darin! då kunde jag ju lika gärna spolat ner allt i toaletten eller spytt upp det. nej tack, så det blev kaffe och te, dom dagarna.
sen sista dagen jag var där så var det som om nått nytt kom i mig "faan hanna! du ska fanemej klara detta själv. du är ju bäst och fett envis när du vet vad du vill!"
så äntligen blev jag utskriven och utsläppt i det fria.
så nu har jag avnjutit många goda sushi och vin kvällar med många snygga och bra vänner, syster, mamma, mormor osv. ok, jag äter knappt hälften, men jag behåller det och det känns bra.
så det är ju ett bra bit påväg. men jag vet ju att rom byggdes inte på en dag, så en dag i taget.
har haft någon motgång, men det är bara att ta nya tag.
jag behöver all världens stöd från alla håll och kanter jag kan få. så gärna massa pepp från alla.
ett väldigt speciellt tack till min mamma och syster som äntligen insett att om dom vill att jag ska fylla 22 så får dom skärpa sig. fast jag fick ju skrika det rakt i ansiktet på dom. men endå då.
och HannabolaBaby. min andra hälft. du är bäst. älskar dig å mycket. <3<3
massa massa kärlek och pussar till alla som ställt upp, speciellt till dig, och dig och dig.
Men är lite besviken på dig.
över und out.
