hannavafan

Jag fattar inte varför mina naglar blir så lätt fula jämnt. Fast igentligen tror jag att jag vet. Eller jag vet. Skit samma. Appropå ingenting, jag har fått värsta brännmärket på magen. Jag hade kokat te-vatten och skulle hälla upp, det blev värsta, för häftigt, så det skvätte upp jättemycket på mig, fick nästan hela "stänket", på magen. Så nu är jag mera brännmärket. Kul.(Inte.). Igentligen bryr jag mig inte så mkt. Var bara rädd att min navel skulle ta stryk.

Och lite marilyn. ♡

Igentligen som vanligt, hade jag inte råd, men var bara tvungen att köpa engelska versionen av den. ♡♡

Nästan ett år tog det, men nu har jag hämtat ut dom. Mina glasögon. Var nästan rädd att synen skulle ha hunnit blivit ännu sämre. Har hela tiden skjutit upp att hämta ut dom och snart, och ja, ibland har slantarna gått till fel saker, men ibland och ofta orkar jag inte bry mig. Jag tänker mer på mina jävla jobbiga biverkningar som jag still har från äckel-borelian, från flera år sen. Ingen talade om för mig hur farligt det var/är/kunde bli., inte ens läkarna. Först när jag var halft förlamad av oro och medvetslöshet fick jag ett "oj, vi råkade missa några prover på dig, och du fick fel svar, dina världen ser inte alls bra ut, vi måste göra ett nytt ryggmärgsprov., bla. ". Jävla idioter

Vaknade upp hos SiS och hennes robert, i deras flashiga,snygga hus, i gästrummet. jag följde sen med sis♥, till sjukhuset. Hon skulle göra en operation, jag ville följa med som stöd/sällskap/ha någon med, osv. Osv. Sjukhus är aldrig roligt. Och när man hatar/ogillar sjukhus/vårdcentraler/ambulanser, så blir det ännu jobbigare. Allt gick bra för sis. :) ♥ Jag tycker inte Heller om sjukhus. Varje gång jag hamnat där, tycker jag att jag blivit illa behandlad. En gång, ex. Fick jag ingen bedövning när dom skulle sy, "du har ju orsakat det själv, så detta känner du nog inte, haha"., och en gång tog dom in mig för dom trodde jag tagit en överdos med amfetamin, jag hade tydligen "reagerat", på det sättet, men hundra år senare, fick jag veta att det var en av mina första gångerna som jag fick ett epilepsi anfall., dom tvingade mig oxå att göra en massa jobbiga, och dryga och förnedrande undersökningar, innan dom "råkat missa", att jag hade borelia, fick vara tvungen att gå med en kanyl i handen, dag som natt, i över två veckor, och så fick jag gå runt med nån slags "läkar-magväska", med "dropp-bollar" i, så medicinen gick direkt in i blodet, för jag tålde inte den "första" borelia medicinen jag fick, som var i tablettform. Jag hade försökt säga det till läkarna, men dom bara skrattade åt mig, trodde jag hittade på. Men när mamma hittade mig halft borta/medvetslös, eller vad man säger, och hon ringde, så lyssnade dom. Jag fick gå runt med den där "jävla skit-kanyl-slangen och bollen- medicinen", i skolan, jag visste inte att jag var dödligt sjuk. Att jag kunde dö när som helst. Ingen hade sagt nått, det är nu massa år senare jag fått veta det, och jag har lästa på lite om det oxå. Men ingen sa nått, jag blir arg för det, och arg för inte farmor eller m, berättade om pappas cancer i tid, och arg för ingen av ni alla som inte sagt nått, har sagt nått.!,

I söndags tog jag bussen till SiS och hennes robert, och deras fina nya hus dom nyligen flyttat in i. Värsta fina huset, med bastu och badkar, dusch och allt, osv. :) på kvällen, eller ja senare körde vi bort till en badsjö. Det blev mitt första dopp. Värsta skönt!, men det blev värsta kallt på slutet. Jag tycker ju om att ta ett dopp så där bara direkt på, eller vad man säger, men jag gillar inte att visa mig i baddräkt eller bikini., jag ser bara fet ut. Om jag låter bli att äta på ett par dar, så "känner" jag mig smalare. så jag hade inte ätit på ett par dar, och sen mådde jag illa oxå och var orolig för sis, så jag kunde inte.

Nej, åter igen nej. jag minns det fort. som igår, och nej, jag kan inte lägga den händelsen bakom mig. Ända sen 27 juli 2003., finns dom still there. Tankarna. Minnena. Osv. och allt annat, oxå. Jag , Fan jag är arg och förbannad nu. Fan. Trött.

Känner mig alltid så himla mycket störd, dum, idiotisk, att jag inte fattar nått osv. Som vanligt får jag aldrig något förklarat, och jag blir, eller lixom ofta och jämnt, stämplad/tagen osv. Eller vad man nu hur ska säga, idiotiskt och dumt förklarad, utnyttjad, lurad, jag vet inte vad, Fan vad mkt som blandas nu, och minst 3 min varje Dag/natt sen, 27 juli 2003, tänker jag för mkt, på för mkt. Osv. Osv. Osv. Fan vad jag önskar mig en stund med pappa. Så jag kan få förklara, och han med. Ibland vill jag bara göra en del massa jävelskap. Fan vad jag känner mig jävligt bitter just nu, har mkt jag vill säga. <

Har inte skrivit på länge, på hundra år osv. Har inte velat, kunnat och "jätte mycket villa skriva", känna av., osv. sis und her robert har flyttat in i deras nya hus. Värsta fina. Fina, super fina rum, trädgård, bastu, ja allt!!!, värsta fina. Jag råkade cykla förbi när dom höll på att styra upp flytten, all städning, flytt osv, så jag hjälpte till lite. Kul, men jobbigt, värsta varma vädret, men kul att vara till hjälp, för en gångs skull. I söndags blev mum und ich,och Roberts family osv. bjuden på inflyttnings fika. Jag skulle fan oxå villa bli kär och lycklig och glad och flytta ihop med någon. Någon gång. Kommer det hända??? Don't think so. Jag är bara glad för sis. Hon har fått sitt jobb, sin kille, sitt snygga hus. Vad har jag fått, eller/och lyckata med?, just ja!, inget. har inte ens lyckats styra klart deras kort och present. och appropå ingenting, Fan vad jag har plockat krusbär dessa veckor.

Jävla Fan för mycket just nu. Just nu alltså. Har inte kunnat sova sen torsdagen. Är så jävla mycket jättetrött, men kan inte somna. För lite sömn = större risker att få ett äckel-epilepsi-anfall. Vill inte det. Känner mig som en jävla barnunge. Faan, vad jag blir trötter, arger, surer och besviken på mig själv. Jag lyckas med inget. Som vanligt.

och tvätt bla. och ännu en dag/två dagars helvete.

Låt mig vara. Jag förstör ju ändå bara. Låt mig vara.