hannavafan

nu har mamma och jag hamnat i den perioden där vi inte pratar med varandra.
vi går runt och är tysta, sura, arga,ledsna, båda två.
det blir alltid så.
jag hatar det.
igår frågade jag henne vart man ska vända sig så man kan få sömntabletter (jag har legat vaken i tre dygn i streck nu, utan att kuna somna)
då tittade hon på mig som jag var nått riktigt motbjudande, suckade djupt, tog på sig vinterjackan och gick ut genom dörren och stängde den, och åkte iväg, någonstans.
jag orkar inte bry mig.
men är så förbannat trött på att inte få sova.
jag vill sova.
jag vill bli frisk.
JAG VILL BLI FRISK!