lökas med stort L
jag får panik över mig själv. jag sitter ju bara hemma hela dagarna och mögglar sönder. fan, jag vet itne alls vad jag vill med mitt liv. jag kommer ingen vart. jag sitter fast. jag kommer sluta som alla amerikanska fettotanter framför tv, kommer möggla fast i soffan. fy fan vad jag är trött på ALLT!!! just nu.
jävla samhälle som inte fattar ett skit. "men oj då, snart fem år. men oj så jobbigt, drick mjölk efteråt. det är bra för halsen". ja men kuk och äckel på er! ni fattar inte riktigt allvaret i det hela. när man väl har bestämt sig för att få hjälp och vill bli frisk och insett att man faktiskt är sjuk, och så säger ni så. det kan lix vara det sista ni säger till den personen. fy fan gud, varför gjorde du så här mot mig! fatta, halva mitt liv har gått åt helvete och den andra halvan rinner bara förbi utan att jag kan hindra den.
snälla, ett slut på detta tack.
jävla samhälle som inte fattar ett skit. "men oj då, snart fem år. men oj så jobbigt, drick mjölk efteråt. det är bra för halsen". ja men kuk och äckel på er! ni fattar inte riktigt allvaret i det hela. när man väl har bestämt sig för att få hjälp och vill bli frisk och insett att man faktiskt är sjuk, och så säger ni så. det kan lix vara det sista ni säger till den personen. fy fan gud, varför gjorde du så här mot mig! fatta, halva mitt liv har gått åt helvete och den andra halvan rinner bara förbi utan att jag kan hindra den.
snälla, ett slut på detta tack.
Kommentarer
Postat av: Mirja
När jag läser det du skriver vill jag bara hjälpa hjälpa hjälpa hjälpa. Varför kan jag inte hjälpa!
Det är så jävla kukigt!
Samtidigt som jag vet att jag inte kan förändra ditt sätt att se på saker, ditt sätt att tänka, ditt liv, det som hänt dig, får jag skuldkänslor när jag inte gör något.
Jag är inte direkt din närmaste person, men jag vill att du ska veta att jag finns här ändå. Jag vill finnas. Och att allt ska bli bra för dig, för du har inte på något sätt förtjänat detta.
<3
Trackback
