19:58

I lördags hade vi första konserten av musik i julbrådskan. det gick väldigt bra. jag var iof, bara med på första delen, men det lät väldigt bra och tomas såg nöjd ut. han brukar alltid hitta på någonting under någon låt. detta året kom han ut som elvis och sjuöng med i blue christmas. herre gud vad jag skrattade kunde knappt spela. haha.
under hela första delen av konserten så kände jag mig hänging, fick pytte små minnesluckor var tioende minut, och konstiga ryckningar i kroppen. satt och var bredd på att när somhelst ramla av stolen och få ett krampanfall. men jag klarade mig. men under pausen så kände jag mig dåligare och dåligare, jag la mig ner på golvet och försökte se klart, så jag ringde mamma, som fick komma och hämta mig. direkt när ag kom hem tog jag av mig skorna och la mig raklång i soffan med jacka och vantar och uniform och allt på mig. efter kanske fem min. kom mamma in och undrade hur jag mådde. helt plötsligt satte jag mig käpprätt upp och började krampa, mamma försökte lägga mig ner, men jag stretade emot och slogs och hade mig, sen helt plötsligt slutade jag och sjönk ihop och började snarka. mamma ringde ambulans, jag fick komma in till blge sjukhus, och vila där ett tag, sen fick jag komma hem igen. skönt.

På söndagen så hade vi en till konsert, då skulle mamma och farmor komma och titta. men jag kände mig så dålig och hade dessutom dragit på mig feber och en rejäl förkyldning, så jag stannade hemma. under tre nätter sov jag sju timmar. vet inte hur det blev så. och jag hade INTE! sovit på dagen. när jag äntligen lyckats somna vid åtta på kvällen och tänkte att jag skulle få sova i tolv timmar, så kommer min syster inklivandes i mitt rum och säger att jag måste upp. då blev det ingen somn den natten heller. (förlåt om jag lät arg på dig när du kom förbi en snabbis dagen efter, men var så trött. var inte arg på dig.)

Nu inatt så tror jag jag fick sova nästan tio timmar. (välbehövligt).

Kommentarer
Postat av: Syster

Vilken tur att du kände av att anfallet var på väg så att mamma kunde hämta dig så du slapp svimma bland allt folk. Otur att det har gått så långt att du känner på dig när det är på väg bara. Vi ses ikväll!

2009-12-23 @ 07:57:45
URL: http://jennyfilipsson.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0