hannavafan

Inte ett ljud. inte ett enda ljud.
sist när jag hörde av mig så passade det inte alls.
precis som det gjort dom senaste månaderna.
jag brukar inte gråta, men nu gör jag det.

i lördags grät jag oxå, i nästan två timmar, men för en helt annan anledning.

Allt känns som mitt fel (hälften av allt VET jag att det är mitt fel.) försök inte övertala mig- jag vet att det är så.



Fan, jag måste sova, ska upp snart och åka till Uppsala, fan vad nervös jag är. och ledsen.