hannavafan

Jag minns faktiskt ingenting exakt hur, var och när allt har hänt.
men ska försöka ta det i rätt ordning.

27 maj, onsdags kväll var jag påväg nerför våran trapp till nedervåningen, sen minns jag ingenting.
jag tror det är torsdag kväll jag vaknar upp och hör en röst säga "hej hanna, du ligger på intensivavdelningen på uppsala sjukhus, du ramlade i en trapp och fick en blödning i hjärnan, du har legat nersövd, klockan är sju på kvällen och det torsdag den 28 maj".
Jag försöker resa på mig, men dom säger genast åt mig att ligga ner,
jag har fyra olika dropp slangar, minst sex EKG slangar, en kateter, en syrgasslang,
en sond, bla. och sen typ något sorts rör i halsen så jag ska kunna andas,
bokstavligt talat så känns det som en stor, fet kuk jag har långt ner i halsen.

 typ fem timmar senare vill jag inte ha kvar röret i halsen,
jag försöker bokstavera för en sköterska att jag vill ha bort det,
och han säger att dom ska ta bort det och börjar dra på sig plasthandskar,
jag tycker han tar tid på sig, så jag försöker dra loss det själv.
Han blir typ skitarg och trycker tillbaka det i halsen på mig, känns som någon kör ner en trubbig knivspetts långt ner i halsen (bredvid en stor kuk). då blir jag skit arg, försöker skrika, puttar bort honom och sliter loss röret.
"vad fan gör du?!" försöker jag skrika. Han bara går. Efter en stund kommer han tillbaka. "Du har väldigt starka armar, det trodde vi INTE." då svara jag. "Fuck you, jag är gammal JSM gymnast på elitnivå". Då går han sin väg.

Kl 01:00, 29 maj,fredag, får jag komma till övervakningsavdelningen, det första jag hör när jag kommer in är vad jag tror är en resperator som låter VÄLDIGT högt.
Men det visar sig vara en gubbe i sängen bredvid som låter, han låter så HELA tiden,
förutom när han sover (ca tre timmar).
Jag är super trött och sover till fredag kväll, men har blivit väckt säkert tio ggr, för dom ska ta blodprov, kolla så jag lever, att mitt hjärta fungerar osv.

någon gång på eftermiddagen så kommer en sköterska och säger att hon ska ta bort sonden, katetern och syrgasen. jag trodde sonden bara satt en bit in i näsan, men den satt ju långt ner i magen!
fy fan vad det gjorde ont när hon drog ut den, säkert 40 cm slang kom upp ur näsan,
full av spott, snor och massa annat snusk. usch!
På kvällen kommer mamma och Jenny, det var skönt att se dom, men orkade knappt prata med dom,
jag får komma till "en vanlig avdelning", neurokirurg. någonting, jag slipper även EKG sladdarna. skönt.
Mamma och Jenny hade med lite kläder och sådär, korsord, tandborste osv, och ett litet mjukisdjur :)
 
Jag får veta av mamma och Jenny vad som hände från början, för jag minns inget av det.
Tydligen så hade jag varit påväg nerför trappen, när jag hade två trappsteg kvar, så hade jag tappat taget i räcket och ramlat och slagit i bakhuvudet i golvet, mamma hade vaknat av smällen.
tydligen så hade jag slitit av mig bandaget ambulansmännen försökte sätta runt mitt huvud flera gånger, typ krånglat som en fem åring. när jag kom in till falun så hade jag blivit nersövd och dom hade sytt i bakhuvudet.
dom hade röntgat och sett att det blivit en blödning.
dom ringde mamma och jenny och sa att jag skulle få åka till Uppsala ifall jag skulle opereras.
Dom kommer in till falun för att skriva på papper osv,
tydligen så ser jag "jätte hemsk och äcklig ut" enligt Jenny.
Jag hade massor av slangar, resperator, EKG grejer, hjärnkontrollsslangar, bandage runt huvudet och något stort rör i halsen och tungan som hänger utanför. tycker det lätt jätte äckligt när jenny berättade det,
det lät som i en amerikansk film från akuten på ett sjukhus.

Sen är dagarna lite grötiga, men vet iaf att jag fick dela rum med en som hette Emma, 26 år,
jätte trevlig, hon pratade som Jessica och hade samma humor så det var en mkt trevlig sängkamrat :)
jag fick typ dropp och antibiotika 4 ggr per dygn. Jag kunde inte äta någonting, fast jag fick, jag mådde så illa,
hade huvudvärk ggr 50, det enda jag fick i mig under dessa dagar var varm choklad och kaffe.
mitt hår såg ut ungefär som jag hade röd toning i (fast det röda var indränkt blod.) 
mamma och Jenny kom på besök två ggr, det var snällt och trevligt.
jag fick inte duscha under hela sjukhus vistelsen, kändes som jag varit på två festivaler i rad,
och kände mig som en långhårig apa under armarna och på benen.
Fast på söndagen 31 maj, andra gången när mamma och jenny kom så skulle jag få duscha,
men absolut inte håret, och jag fick inte stå upp och Jenny fick följa med in och se till så jag inte ramlade eller så.

Jag fick oxå ett väldigt fint besök den söndagen.
underbara Twiggy, Dvs. Astrid kom på besök<3<3 tack, det behövdes. Fick en jättefin affich av henne<3

Dom första dagarna fick jag inte ens gå upp ur sängen,
sen fick jag inte gå på toa själv, till slut tröttnade jag och gick upp själv och gick på toa själv,
tog några steg i korridoren själv.

igentligen så skulle Emma (hon bor i Varberg) och jag fått åka hem 31 maj, men sen sa dom 1 juni, men icke.
men äntligen så fick jag komma till falun 2 juni, där fick jag äntligen duscha, tvätta håret och raka benen och under armarna, så skönt! jag fick sova där en natt och fick komma hem till rosengatan i blge onsdag 3 juni.
Mamma kom och hämtade mig, gud vad skönt att vara hemma!!
även fast jag hade ont i huvudet konstant och var supertrött så var det underbart att vara hemma!

Jag orkar typ ingenting, är supertrött hela tiden.
ska tillbaka till Uppsala om några veckor och göra mer undersökningar,
så dom vet helt säkert att hjärnan är som dom sa hel.

Imorgon tänker jag försöka ta en liten promenad, den kommer inte bli lång.
Jag är trött på att ligga ner hela tiden.

Ja, när jag äntligen hade fått tvätta mitt hår, så såg jag när det torkat, att ärret är sytt som ett Y, med stora ful stygn, och jag har en liten munk frisyr. KUL. INTE! har fått håret av klippt (typ 7 cm) och rakad på en plätt mitt pak på huvudet.
jag måste skaffa peruk! någon som har en att låna ut ett tag?