hannavafan

Idag runt två tiden när jag var på övervåningen så började jag känna mig lite konstig, och det kändes ungefär precis som det gör när jag är påväg att svimma, det brukar gå över om jag lägger mig ner en stund, trodde det skulle göra det nu oxå. hade hunnit ner i mitt rum och var påväg till sängen, sen minns jag inget mer. vaknar upp kanske en halv timme senare och tror att jag är hos tyskarna i hamburg. och att det är mitt i natten. sen ser jag att min tv har ramlat ner, jg känner en fruktansvärd smärta i huvudet och ser skrapsår på vänster arm. då fattar jag att jag svimmat. efter en stund reser jag mig och tar mig upp till soffan på övervåningen, det är helt mörkt och mamma är inte hemma. då tror jag det är mitt i natten och att hon har åkt sin väg. så jag ringer förtvivlat till jenny och frågar om de är natt eller dag och och vilken veckodag det är och hur mkt klockan är. hon ringer mamma som kommer hem efter en halvtimme. hon tycker vi ska åka in till sjukhuset, men det vill inte jag. jag vet vad dom kommer säga. som vanligt att dom inte hittar något och att dom kommer fråga ut mig om alla droger som jag tar. precis som flera av mina så kallade kompisar beskyllde mig för. jag tar INTE droger. varför i helvete då för. det är bara dumt. Jag som hade längtat tills imorgon för att gå på BSM, men nu vet jag inte om jag kommer orka. är fort. groggy efter svimmningen och inte så kul att komma dit och se ut som man blivit misshandlad.