hannavafan

Halv sex i morse väcktes min syster av en livrädd lillasyster (jag alltså).
jag ringer och frågar henne om hon finns på riktigt.
Jag var så jävla rädd. satt ihopkurrad under datorbordet med calle i famnen och grät.
Jag hade haft en så jävla hemsk, äcklig och vidrig mardröm.
tänker inte skriva om den, för då kommer jag säkert börja gråta.
Den var så hemsk.
Jag trodde seriöst när jag vaknade av att jag skrek, helt blöt av svett, att ingen fanns.
Jag kan inte förklara.
Jag har drömt så jävla hemska drömmar på sistonde. jag hatar att drömma mardrömmar.
Men som tur, så lugnade min kära syster mig<3<3

Framåt eftermiddagen, så åkte sis und ich in till Falun och hälsade på mamma på sjukhuset. När vi kom upp på rätt våning och var påväg till mamma, så ser vi henne i korridoren. Både Jenny och jag tyckte hon såg så liten och smal ut. hemskt smal. hon såg oxå ut som en liten morfar.
Hon fick en del korsord, tidningar och kläder som vi hade med oss.
Jag tyckte hon såg så liten och trasig ut när hon satt där, i alldelles förstora kläder.

mamma bli bra nu, så vi kan titta på götakanal och äta tomatsoppa med mozzarella tillsammans <3<3