Broder Daniel och Pappa<3<3
FY FAN I HELVETE vad jag är ledsen och förbannad nu!
allt smink har runnit över hela ansiktet och håret är fett fult.
Det började med jag jag fick stjuts in till stan med mamma och hennes arbetskamrater, som skulle på kalas, och jag skulle in till stan. hade tänkt att gå och kolla på ett band som skulle spela på Peace and Loves café, en av dom som sjunger har jag haft som lärare för hundra årsedan (jag blev lite av hans favorit elev att terroriser på skoj, och skämtade alltid med mig.) han är alltid trevlig när möter honom på stan, så jag ville se dom.
så hörde jag av mig till ett antal personer och frågade om dom skulle dit. inget svar från någon. okej. kul.
så då tog jag bussen hem och missade deras spelning,
hann hem halvvägs till Broder Daniels dokumentär "Broder Daniel Forever". Tur nog så har jag en underbar syster som lovade att spela in alltihopa, och så får jag komma ch se allt på stor bioduk :)
Kom och tänka på när dom spelade på PL för hundra årsedan och när jag träffade honom,
och han gav mig en puss i förbifarten. jag levde på den i en vecka. sen fick jag oxå träffa honom på yran samma år + andra bandmedlemmar, och ett antal till snygga artister och band.
Hur som helst, när jag hörde Henrik prata och allt han sa, jag satt och storgrät!
Jag grät för att dom aldrig ska spela mer, och för att jag tänkte på pappa. så in i helvetes jävla mycket!
Jag ville inte träffa honom ett tag, han skrev brev ist. jag läste dom, men svarade inte.
(När jag äntligen ville träffa honom så dog han timmarna innan jag kom till sjukhuset.
fatta vad det känns som det är mitt fel.)
Jag minns i ett av breven så skrev han att han hade sett mig under PL-veckan (det året när Broder Daniel spelade) och jag stod och köpte jordgubbar, och jag hade panda frisyr. (ni vet svart snyggt sparyat hår, med snygg lugg till). Fy fan vad jag grät när jag läste dom breven. flera månader efter han skrivit dom. och eftar han försvunnit härifrån. fyfan vad jag är dum i huvudet!
VÄRLDENS BÄSTA HENRIK BERGGREN! <3<3
VÖRLDENS BÄSTA PAPPA! <3<3<3<3<3
allt smink har runnit över hela ansiktet och håret är fett fult.
Det började med jag jag fick stjuts in till stan med mamma och hennes arbetskamrater, som skulle på kalas, och jag skulle in till stan. hade tänkt att gå och kolla på ett band som skulle spela på Peace and Loves café, en av dom som sjunger har jag haft som lärare för hundra årsedan (jag blev lite av hans favorit elev att terroriser på skoj, och skämtade alltid med mig.) han är alltid trevlig när möter honom på stan, så jag ville se dom.
så hörde jag av mig till ett antal personer och frågade om dom skulle dit. inget svar från någon. okej. kul.
så då tog jag bussen hem och missade deras spelning,
hann hem halvvägs till Broder Daniels dokumentär "Broder Daniel Forever". Tur nog så har jag en underbar syster som lovade att spela in alltihopa, och så får jag komma ch se allt på stor bioduk :)
Kom och tänka på när dom spelade på PL för hundra årsedan och när jag träffade honom,
och han gav mig en puss i förbifarten. jag levde på den i en vecka. sen fick jag oxå träffa honom på yran samma år + andra bandmedlemmar, och ett antal till snygga artister och band.
Hur som helst, när jag hörde Henrik prata och allt han sa, jag satt och storgrät!
Jag grät för att dom aldrig ska spela mer, och för att jag tänkte på pappa. så in i helvetes jävla mycket!
Jag ville inte träffa honom ett tag, han skrev brev ist. jag läste dom, men svarade inte.
(När jag äntligen ville träffa honom så dog han timmarna innan jag kom till sjukhuset.
fatta vad det känns som det är mitt fel.)
Jag minns i ett av breven så skrev han att han hade sett mig under PL-veckan (det året när Broder Daniel spelade) och jag stod och köpte jordgubbar, och jag hade panda frisyr. (ni vet svart snyggt sparyat hår, med snygg lugg till). Fy fan vad jag grät när jag läste dom breven. flera månader efter han skrivit dom. och eftar han försvunnit härifrån. fyfan vad jag är dum i huvudet!
VÄRLDENS BÄSTA HENRIK BERGGREN! <3<3
VÖRLDENS BÄSTA PAPPA! <3<3<3<3<3
Kommentarer
Postat av: L
Jag grät också av filmen.
Din pappa älskade dig och han vet att du älskade honom. Du kan inte ta på dig skulden Hanna! Du har ditt liv här och nu. Försök att få ut så mycket av det som du bara kan. Jag är säker på att det är vad din pappa velat att du skulle göra. Du har möjlighet att göra precis vad som helst. Våga, upplev, älska. Ta vara på varje sekund.
Jag tror på dig!
Trackback
