hannavafan

Kom att tänka på att jag aldrig tar kort när jag är på konserter, eller när jag träffar band.
På något sätt så tycker jag det känns konstigt.
jag vet inte varför, har alltid tyckt det, ända sen jag började lyssna på dom. (nu pratar jag om mando och spf.)
Jag har lyssnat på dom sen dom började, och jag har aldrig tagit ett kort tillsammans med dom.
eller aldrig hållit på att skrikit och haft mig när jag träffat dom.
men alltså, herregud, dom är helt vanliga människor, som är jävligt duktiga på att spela i ett band,
dom är snygga och trevliga. precis som mina vänner.
minns turneén med mando och spf 2005, jag vet inte hur många och långa disskutioner jag hade med victor och gustaf om allt mellan himmel och jord.
och när dom har hjälpt mig en massa.
bla, så var dom ett STORT stöd för mig efter huset hade brunnit ner.
Calle och jag brukar fort. disskutera det.
Jag vet att vi satt och snackade länge, när jag berättade att min pappa hade dött.
han var helt snäll när vi satt och pratade. om livet, döden osv.
dom kommer ALLTID vara som luft för mig. jag kan inte leva utan dom.