dåtid,nutid,just nu.

Jag sitter och tittar på DEN NYA MÄNNISKAN.
(det är många i den filmen som jag känner)
hursomhelst, Den är ju som gökboet.
Jag vet inte vad jag ska skriva, jag blir bara ledsen och arg.
i slutet av filmen sätter dom på henne tvångströja, för dom anser henne som "störd".
men va fan!! man blir ju bara galen av att bli satt på en sån där jävla anstallt!!
 
instängd i ett rum med vita väggar och dom skickar in tabletter tre gånger om dagen
(som man inte vet vad det är) "Det är bra för dig", säger dom. 
det kände jag när dom tvingade in mig på säter.
man blir bara ännu sämmre när dom gör så.
exempel;
(Jag)- Jag skulle vilja gå ut alldelles här utanför och få träffa min mamma, syster och våran älskade hund.
(läkare)- Det får du absolut INTE!!! har du fått dina tabletter än?? hallå?, finns det någon mer läkare här som kan ordna medicin åt den här tjejen?!
(Jag)- men herregud, är det så farligt, jag vill bara gå ner här utanför, fem meter och krama om min familj!
(läkare)-det går inte!, men ja...kanske..hmm..(tänker länge) är det säkert att det är din mamma och syster? okej, jag hämtar en sköterska som går ner med dig till ingången, så får du gå ut till din familj i tio min.

Jag vet inte hur jag upplevde vistelsen där i säter, den gav både hopp och ångest.
Alla som var inlagda där gick som zombies. det var tre äldre personer, som alltid närmade sig mig.
första gången blev jag jätte rädd. men dom var äldigt trevliga och snälla mot mig. (tror dom såg att jag var rädd förallt och alla, så dom "hjällpte mig att trivas") hur man nu kan trivas på ett sånt ställe.

Jag minns en dag (klarade inte av att vara inlåst i ett vitt rum.) 
så jag frågade en sköterska om jag jag fick gå ut på en promenad.
-Nehej!, det får du ABSOLUT INTE!! gå tillbaka till ditt rum!
Sen, när jag legat där ett antal timmar, så kommer det en tant,
( hon var väldigt gammal, så jag skriver tant), och frågar om det var jag som ville gå ut en sväng.
Då fick jag iaf gå ut och känna den härliga solen som smekte över kropp och själ (nu lät jag töntig)

hur länge fick jag vara ute? tio min. kanske. fick gå ett varv runt ställets område.
men jag blev nöjd för att få komma ut.

Vet inte hur länge jag var tvungen att stanna på det där jävla stället.

Fattade inte varför dom tog in mig dit.
allt alla sa där inne, hade redan psykologer, kuratorer osv. sagt till mig i åratal.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0