hannavafan

fan vad jobbigt . och då syftar jag just nu endast på maten. jag kan inte alls sova. ingenting, inte ens som jag skulle önska. allt jag ser framför mig är mycket mat, äta-ute-restaurang, fika med fett-sött-kolhydrater. jag önskar jag kunde äta som man ska, jag vill inte vara den som inte äter, jag vill inte vara tjejen som inte kan ta emot en bulle eller en semla. jag vill inte vara konstig, annorlunda, ätstörd. jag vill kunna tacka ja till mysiga middagar och att bli bjuden på lunch, vill vara med i diskussionen om vilket ställe som har bäst mat, bäst sushi, bäst tapas osv, jag vill kunna köpa fyllekäk, vill baka till caféet, vill prova de konstiga chokladsorterna och de fantastiska baguetterna som finns överallt..

att vara sjuk är ingenting man väljer, därmed ingenting man tar ledigt ifrån. vilket i praktiken betyder enorm ångest efter varje tugga (though its fucking jävla asgott, SOM jag saknar mjukt, vitt bröd), grym tjockhetskänsla, oerhört mycket självhat. och det visar sig på så vis att t ex igår bestämde jag mig för att försöka göra ett bra matschema, skriva upp träningsscheman och efter det ta en joggingtur 5 km, och sen styrketräna men istället hade jag förvirring, oro, ångest och hunger i huvudet, som resulterade i bl a choklad, chips, mjukt vitt bröd, smör, socker, kakor glass. kontraster ehh? hej ätstörning.