hannavafan

Jag prövar in mina nya glasögon,
så jag går runt med dom och blir förvånad varje gång jag ser något jag inte sett förut.
samma sak som nu, när jag sitter och skriver,
då slipper jag luta mig fram och se om jag skrivit rätt.
Jenny följde med och hämtade dom, samtidigt som vi gjorde lite andra ärenden,
innan hon skulle iväg och jobba.

jag skulle fylla på busskortet så jag tänkte ta bussen hem,
den kom alldeles efter Jenny åkt, så jag stod och letade fram busskortet,
medan kön minskade in i bussen, så stängde han framdörrarna,
"ja ja, tänkte jag, han ska väl stänga dom fram medan dom går in med barnvagn och rulator där bak."
så jag stod där och väntade på att han skulle öppna,
tror ni inte att dej jävlen åker?!!
utan att ens titta åt mig kör han iväg,
och ingen i bussen säger till, fast den var nästan full.
jag blev fly förbannad, jag som hade känt mig på gott humör när jag var med Jenny,
och så bara den lilla grejen, jag vart så arg, gick och svor för mig själv,
sa ord som inte ens tåls att viska. så jag gick hem.

men det kom en som gjorde min dag när jag gick där och var så arg.
Jag mötte Jonas, då försvann alla arga tankar. han är så snäll. Tack Jonas.

När jag kom hem så städade jag hos mina barn och mitt rum, bytte lakan osv.
damsög uppe, plockade ur diskmaskinen. vuxen varning.
(fast sånt har jag gjort sen jag var fem, så inget märkvärdigt).