hannavafan

Nu sitter jag med den där ensamhetskänslan. igen.
Jag minns för typ ett eller två årsedan, så sa
min syster till mig att hon tyckte jag hade så lätt
att skaffa vänner och att jag kände så många osv.

men nu är det som alla har gått upp i rök.
Jag hör av mig flera ggr till många. väldigt många.
får jag något svar? nej.
och om jag möter någon på stan, så anntingen vänder dom bort huvudet,
och låtsas att dom inte känner mig,
eller så är dom jätte korta när dom pratar, och vill gå direkt.

Jag vet när jag var i uppsala och dom skulle köra in en kamera från ljumsken,
och upp till hjärnan, så fick jag bedövning och något typ lugnande.
När det började värka, så började jag stor gråta,
var så rädd och ledsen, kände mig så otroligt övergiven.

Jag satt och tittade på gamla bilder, och då blev jag bara ledsen.

jävla fan.