tur i oturen.

när jag vaknade i morse, så kände jag mig lite konstig, lite yr.
tänkte inte mer på det, jag var bara trött trodde jag.
jag tar en dusch, borstar tänderna och ska gå ner till mig,
då börjar jag känna hur det rycker till i huvudet, som det gör precis innan jag svimmar.
så började jag känna hur kroppen blev som bly, och jag för flimmer för ögonen,
ena sek. vet jag var jagär och andra inte.
just då var mitt mål att ta mig till sängen, går så ont att svimma på golvet/marken,
speciellt om/när jag får krampanfall.

vet inte hur läng tid det gick, men när jag vaknade var det väldigt ljust ute,
och jag visste inte var jag var. jag ser mig om och efter en stund förstår jag att jag är i mitt rum,
mitt på golvet, jag känner blodsmak i munnen.
jag orkar inte resa mig, så typ krälar upp i sängen och ligger där länge.
efter ett tag får jag sakta tillbaka minnet; just ja! jag var på väg att svimma.
såreser jag mig ur sängen och går fram till spegeln,
överalt på golvet ligger saker jag rivit ner, fattar inte varför.

jag fick en liten chock när jag såg mig i spegeln,
helt kritvit i ansiktet, jättesvart runt ögonen, och smink utsmetat,
ser att jag har torkat blod i håret och på kinden.
det är  blod på ena armen, benet och på min klänning,
och min högra axel värker.

jag hade såklart när det inte passar, fått ett krampanfall.
har bitit mig i halv tungan, och det har redan blivit ett stort blåmärke på axeln.
huvudet spränger av värk, och känner redan hur det blivit två stora bulor.
tur i oturen att jag var hemma och i mitt rum.

Kommentarer
Postat av: Syster

Ja tur att du var hemma <3

2010-06-18 @ 10:21:25
URL: http://jennyfilipsson.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0