hannavafan

Ibland funderar jag på om det är menat att allt ska gå dåligt för mig.
jag är, som mamma brukar säga, en olycksfågel.
men någon ska ju vara det oxå.

I tisdags, eller om det var i onsdags så fick jag pensionen.
det är ju inte jätte mkt vi får, men mkt för mig iaf, som inte tjänar pengar.
hursomhelst, direkts så dorgs det ju 500, för jag låg minus på kontot,
sen gick jag och köpte linser, typ 500,
sen fyllde jag på mobilen, 150,
sen hämtade jag mina två par skor, typ 200,
sen hämtade jag min kamera som varit på lagning, typ 400.
nästan 2000 på en dag,

sen så lite småsummor,
typ tuggumi, lokavatten/mer,
handlade mat till mamma och mig,
och så är dom pengarna slut. (som skulle varit under hela juni, som inte ens har börjat).

hur ska jag nu ta mig till sthlm den 4?
har ju redan biljett, och bestämt och grejat med marcus.

fan jag måste få det här ordnat.
det värsta som finns är att låna pengar av andra.


detta är ju inte ett världsproblem, men när allt, verkligen ALLT går dåligt så känns det jävligt jobbigt. ex;
huset brann ner, jag påväg att brinna inne.
jag är fet.
pappa dog i hjärncancer.
jag är fet.
våldtäkt x antal ggr.
jag är fet.
min sjukdom.
jag är fet.
mamma som är sjuk.
jag är fet.
jag har inget jobb.
jag är fet.
vet inte vad jag vill bli/plugga/göra.
jag är fet.
massa av mina vänner har börjat undvikt mig.
jag är fet.