hannavafan

jag blir så arg ibland!
JÄVLIGT JÄTTE FÖRBANNAD blir jag.
då är det inte roligt att träffa mig kan jag säga.
(en gång när jag var liten,typ 5 år, slog jag sönder en fönsterruta)

Jag kunde inte sova på hela natten, (söndag tills måndag alltså).
så då tänkte jag att jag går upp då när mamma börjar, och så lägger jag mig tidigt,
och kan sova länge. skönt tänkte jag.

halv åtta var jag supertrött, så då gick jag och la mig, och tänkte att jag kan sova
typ tolv timmar. trodde jag.
halv nio kommer mamma inklampandes och säger att jag MÅSTE prata med Jenny som är i telefon.
Jag blir jättesur och skriker att jag vill sova!
mamma vrålar tillbaka att man ska sova på natten och inte på dagen.
sen när i helvete blev halv nio på kvällen dag?!!
sen så börjar hon rota bland mina grejer jag har "under byrån".
fattar inte varför, då blir jag ännu argare, för där hade jag lagt hennes födelsedagspresenter.
jag blev så arg, så jag ville slå sönder hela huset. istället slängde jag på mig kläderna,
smällde igen ytterdörren och cyklade nästan en mil. och så grät jag.

om ni undrar varför jag har så lätt att bli ledsen, arg och irriterad, så beror det bla på min medicin jag äter och framför allt pga. min sjukdom. det är nästan som jag får psykiska sammanbrott.
googla förfan så fattar ni vad jag går igenom, istället för att skrika åt mig att jag är dum i huvudet, att jag är äcklig, att jag ska ta livet av mig.