hannavafan

förra veckan, minns inte vilken dag, när jag var ute med alva, så skulle vi gå förbi ica trumpeten, och handla lite.
när jag stod i kassan så började jag känna mig konstig. sen minns jag inget, jag "vaknade upp" av att jag skrek och försökte slita mig loss från en som höll fast mig, för att lugna mig. tydligen så hade jag fått ett anfall typ under bron när man går därifrån, både ambulans och polis hade kommit, och så klart folk som stod och glodde. alva hade sprungit runt mig, typ vaktat mig, hon var nog lika rädd som jag, jag var helt nerblodad. fick åka in och sy 5 stygn i bakhuvudet. senare på kvällen och dom här dagarna som gått har jag försökt minnas hela händelseförloppet. men det är svårt. mamma hade gått igår och frågat hur dom bara hade lämnat mig, eller inte frågat hur jag mådde. så fick hon se på övervakningskameran. först hade jag pantat flaskor, sen handlat, sen såg man hur jag la upp varorna, och började yra, tydligen så försökte jag först betala med nycklarna, sen med hudgodis jag hade i fickan, sen med lök som jag skulle köpa, sen hade jag bara gått därifrån, hämtat alva, sen fått ett anfall. anledningen att polisen kom, var att man först trodde att jag blivit nerslagen, eftersom jag saknade plånbok, varor och nycklar. men så kom det ju fram att jag bara gått utan varor. men jag stör mig ändå att dom inte gjorde något, sen när mamma och jag var påväg hem från sjukhuset, stannade vi till vid trumpeten, och skulle kolla om mina grejer var kvar, det var dom. dom hade typ lagt dom där man slår in blommor, helt öppet. värsta stört. men skönt att dom var kvar. nu är det iaf bekräftat, "på riktigt" att jag har epelepsi (stava?) det har ju pratats lite om att det blir typ rubbningar i min kropp pga maten osv. men nu vet vi iaf att det är "på riktigt". känns skönt att veta, men inte skönt att veta att jag har en till sjukdom att slåss mot. tycker synd om mamma och jenny. appropå jenny, så ringde polisen henne och frågade om hon hade en syster som hette hanna och om hon hade en hund som hette ludde. jag yrade jätte mkt efter jag ramlat. minns ingenting.
kommer aldrig våga gå där igen. inte till trumpeten heller. skitpersonal.