hannavafan

vaknade till för ett tag sedan, kan inte somna om,
tycker sånt är så drygt.

får väl slå på en dålig film, så somnar jag väl till den,
men det är ju nått jävla fel på min tv från 70-talet,
så den lägger ju av var tionde minut,
och min fina cd-spelare jag fick av sis i julklapp,
har ju jävla äckel-skithögen magnus snott, plus en massa andra saker.
fattar inte hur jag alltid kan vara så jävla lättlurad, och gå på allt.
Inte konstigt att jag slutat lita på folk,
och inte vill släppa någon väldigt nära inpå livet.

Låter väl konstigt att säga idag,
men det blir väl igår då, jag städade hela huset,
dammsög och torkade alla golv,
la ut nya mattor, diskade osv.
sen åkte jag in till stan och gjorde lite ärenden (stava?)
sen hörde jag av mig till Dylan om vi kunde ses,
det kunde vi, men han var och tränade, och det skulle ta ett par timmar.

och jag kom ändå på att jag glömt hans hatt hemma,
plus en del till saker, så jag åkte hem igen och gick ut med Alva,
hämtade allt jag glömt och gick till bussen igen.

Påväg till bussen så halkade jag och gled värsta mkt,
var påväg att slå i huvudet igen,
men det blev "bara" armen och foten som vek sig.
jag blev arg, sen blev jag förbannad, och svor en lång ramsa,
annledningen? (stava?), jo det gick förbi två personer när jag låg där,
som bambi på hal is, och så var det flera "bygg-gubbar" mittemot,
ingen hjälpte mig upp.

Ibland förstår jag inte hur folk tänker,
om jag ser någon ramla, eller behöver hjälp med rulator/barnvagn, vad som helst,
så frågar jag alltid om dom behöver hjälp, eller om det gick/går bra.
ex; idag när jag var påväg från affären, så såg jag en man som typ fastnat med sin skoter,
jag har ingen aning om hur man "gör", men jag gick iaf fram och frågade om han behövde hjälp,
jag såg hur tacksam han blev.