hannavafan

jag kände mig värsta ledsen.
jag stod och väntade på bussen,
kände verkligen att jag inte viste vem jag skulle prata med,
hade ingen. så klart, vem vill prata eller umgås med mig.

jag ringde Ninan. hon pratade med mig, medans jag grät och var ledsen,
kändes som när vi var små.

vi pratade om massa och efter ett tag märkte jag att jag kände mig bättre,
Ninan pratade om hur hon hade det och hur mamman och pappan hade det,
och jag pratade på om sånt jag kände för.

du fick mig att bli på gladare humör. tack NINA!