hannavafan

Jag känner mig ensam och bortkastad,  och att jag blev lämnad efter när ''det var ju roligt så länge det vara''. Jag håller på att läsa en bok, som handlar om kvinnor/tjejer, som blivit tvångs intagna på det helt sjukt styrda, så kallade hemmet i Sundsvall, hälften av det jag läste såg jsg hända på säter när ja var där. Dom så kallade skötarna och läkarna satt i sitt eget rum, vi pasienter, fick klara oss själva.