jävla Fan ibland alltså.

Fan, nu sitter jag och gråter som en 3 åring som inte fått lördagsgodis. Jag missar mando. Jag är ledsen. Jag är hungrig oxå, men mår bara illa så fort jag tänker på mat, lika bra det, jag är för fet för mat, och jag är inte värld något. Jag är trött på allt. Överochut.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0