hannavafan

Idag lyckades jag ta mig till m, och hjälpte till lite i trädgården. Och hon bjöd på god soppa. Känner mig fortfarande "sliten/trött", efter epilepsi anfallen, men kände mig ändå bra att jag kunde hjälpa m. Låter lite och oviktigt och obetydligt, men för mig är det "stort", jag blir glad bara jag kommer upp på dagarna. Jag hatar att ringa och kolla datum och vad det är för dag. Min jävla äckel epilepsi är ett helvete, men jag försöker varje dag leva så normalt jag kan, plus min andra hemska helvetes äckel sjukdom jävlas med mig jämnt.