hannavafan

Vaknade upp hos SiS och hennes robert, i deras flashiga,snygga hus, i gästrummet. jag följde sen med sis♥, till sjukhuset. Hon skulle göra en operation, jag ville följa med som stöd/sällskap/ha någon med, osv. Osv. Sjukhus är aldrig roligt. Och när man hatar/ogillar sjukhus/vårdcentraler/ambulanser, så blir det ännu jobbigare. Allt gick bra för sis. :) ♥ Jag tycker inte Heller om sjukhus. Varje gång jag hamnat där, tycker jag att jag blivit illa behandlad. En gång, ex. Fick jag ingen bedövning när dom skulle sy, "du har ju orsakat det själv, så detta känner du nog inte, haha"., och en gång tog dom in mig för dom trodde jag tagit en överdos med amfetamin, jag hade tydligen "reagerat", på det sättet, men hundra år senare, fick jag veta att det var en av mina första gångerna som jag fick ett epilepsi anfall., dom tvingade mig oxå att göra en massa jobbiga, och dryga och förnedrande undersökningar, innan dom "råkat missa", att jag hade borelia, fick vara tvungen att gå med en kanyl i handen, dag som natt, i över två veckor, och så fick jag gå runt med nån slags "läkar-magväska", med "dropp-bollar" i, så medicinen gick direkt in i blodet, för jag tålde inte den "första" borelia medicinen jag fick, som var i tablettform. Jag hade försökt säga det till läkarna, men dom bara skrattade åt mig, trodde jag hittade på. Men när mamma hittade mig halft borta/medvetslös, eller vad man säger, och hon ringde, så lyssnade dom. Jag fick gå runt med den där "jävla skit-kanyl-slangen och bollen- medicinen", i skolan, jag visste inte att jag var dödligt sjuk. Att jag kunde dö när som helst. Ingen hade sagt nått, det är nu massa år senare jag fått veta det, och jag har lästa på lite om det oxå. Men ingen sa nått, jag blir arg för det, och arg för inte farmor eller m, berättade om pappas cancer i tid, och arg för ingen av ni alla som inte sagt nått, har sagt nått.!,