hannavafan

Jag vet, jag använder denna rubrik ofta, men det är så jag mår och har det, och får skylla (stava?) Mig själv, glömmer aldrig hur en av gymnastik tränarna jag hade, klämde på min mage och mina revben, och sa att "dom var förstora, och stack ut för mkt.". Jag älskade att få träna gymnastik, jag blev så glad varje gång jag lärde mig nått nytt, och när tränarna sa att jag var duktig, men just hon, den elaka bitchen till tränare, förstörde mkt, hon höll tom. På eftersatt huset brann ner, och jag fort. Blev tvingad att lära mig alla platser i fristående, fall nån blev sjuk , jag minns, under en tävling, dom sa att jag måste hoppa in på en plats i friståendet, jag knappt visste och jag skulle lära mig nya övningar på knappt en halvtimme, och det var väldigt lite tid att lära sig, jag fick göra det på gräsmattan, utanför tävlingshallen, jag klarade det, och vi kom på silver platsen. Jag visste knappt vad jag gjorde, men tänkte bara, på att vi skulle få en bra placering, men jag blev ledsen, ingen sa till mig att jag var bra som "räddade/klarade av att fixa laget till en medalj plats.".