hannavafan

Åren går, fort. 15 år sedan pappa dog. 17/7-1948 - 17/7-2006. Jag minns dagen som igår, jag hade bestämt att berätta allt för pappa, jag skulle åka till sjukhuset och berätta, berätta, gråta, trösta, förlåta., men cancern hann före., jaga fick aldrig sagt det jag ville. Jag försöker tänka varje dag på dig, och pratar ofta med dig när jag har mina stunder. Jag önskar att så mkt som inte blev gjort och sagt, blivit det, och att så mkt tråkigt och hemskt som hänt och sagts aldrig blivit det. På myrorna hade jag en av dina skjortor på mig och de finaste smycken du köpt., jag plockade en bukett blommor och pratade och tänkte på dig, när jag satte den i vad på ”inte helt rätt ställe, men nästan och tillsvidare”.