hannavafan

När så mycket bättre visades i lördags, så tänkte jag väldigt mkt på det som Thomas berättade om att hans bror Oskar varit med om, hela hans hus hade brunnit ner till grunden, och att det han ägde dan, efter var dom hoplånade kläderna han hade på sig, dom fick gå runt bland sakerna som brunnit, resterna, leta, se vad det var, anteckna osv, för att försäkringsbolaget skulle veta pris på ersättning osv. Och dom slutade tänka så materialistiskt , vad gör vi nu, vad har vi nu?, vad köper vi först, osv osv. EXAKT så fick vi göra, jag och min familj, efter husbranden, det kändes så sjukt, helt wierd, ingen fattade nått., som exempel också, i skolan, vi skulle ha idrott, jag kunde inte vara med, hade varken träningskläder eller skor, inte shampo till duschen osv., allt detta materialistiska som man/alla atomatiskt tänker man har, fanns inte, det var verkligen ta en halvtimme, dag i taget. Jag kan fortfarande känna lukten av hur det luktade när brandens övertände huset, och jag kvar på övervåningen helt omedvetandes om vad som var på väg att ödelägga vårat då trygga mysiga hem i Kyna, till ingenting kvar, förutom ruiner, brandskador och marsvin räddade av mig i en papperskorg. jag vet fortfarande inte hur jag tog mig ut genom fönstret.