7 årsedan igår.

7 år sedan cykel olyckan/ dödsolyckan. Tänk att det fortfarande kan göra jävligt ont.
Mardrömmarna kommer och går. Fortfarande. minns jag hade solen i ögonen när jag cyklade, såg inte bommen, smällde rakt in i den, flög över cykeln efter att först smällt rakt in i styret, så det snedde till sig. sa till mamma att jag gjort mig illa, men inget där, sen på morgonen efter hörde hon att jag lät konstig på rösten när jag ringde, under tiden hon kom bort till mig, hann min mage svälla upp som en fotboll, nedre delen av magen, undertiden jag/vi pratade med larmcentralen, sprack blodkärlet upp, och blod började rinna nerför mina ben, med blåljus och hela skiten in till falun, stod läkarna beredda med operation, dom fick söva mig snabbt, och slajsade upp medre delen för att komma åt, jag förlorade nästan två liter blod. så jävla fult ärret blivit/är/vart, men dom var tvugna, annars hade jag nog inte stått här idag. men fy fan vad det kan hugga till ibland.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0